Hela mitt liv har jag kämpat med min övervikt, kanske inte kämpat men varit VÄL medveten om att övervikten hindrar mig från saker och ting.
När jag var liten var jag "mullig" detta övergick senare i att jag blev tjock. Fick alltid köpa större kläder än de som var för min ålder, och ALLTID klippa av byxbenen eftersom byxorna passade över magen så var de för långa.
Jag började bry mig om hur jag såg ut på högstadiet då tonåringar är elaka och säger både det ena och det andra. När jag var 17 år så köpte jag mina första bantningspiller i form av fibertabletter, dessa skulle svälla i magen och fylla den, detta medförde att jag inte behövde äta lika mycket innan jag blev mätt. Hur tror ni det gick??? NOT!
Jag har testat nutrilett, för det var ju choklad, och då är det väl inga problem.....NOT, spydde varje gång. Träning då? Jag har tränat fotboll, judo och brottning, följt träningarna slaviskt och vad gav det mig?? Bättre kondis men inget mer.
Senare i livet började jag på viktväktarna då jag drömde att jag skulle dö och övergav Oscar. Det fungerade jättebra! jag räknade ploppar hit och dit, gick ner 10kg och gick upp de så fort jag slutade räkna ploppar.
Under högskoletiden så tränade jag upp till 4gånger/vecka, Det var riktigt bra, "skolkade" från skolan för att gå och träna. ;)) Det gav mig muskler men vikten hände det inte mycket med.
Via VC gick jag ngn slags "kurs" med LCHF som också fungerade men så fort man slutade väga maten gick det också åt skogen. Där fixade jag också 10kg!
Det sista jag har gjort var med Wiwi (läs SS officeren), hon fick med mig på GI förra året och på 4 mån gick jag ner 10kg. Och gissa vad som hände under sommaren?!?! Japp, +10kg
Det verkar som om mitt problem är att hålla focus på metoden, det börjar bra men efter x antal månader så tappar jag focus, detta eviga pendlande upp och ner, upp och ner är inte heller bra för mig.
För många månader sedan började en tanke gro i mitt "lilla" huvud...... Hur skulle det vara om man gjorde en gastric bypass???
En gastric bypassoperation innebär att magsäcken delas av strax under matstrupen så att endast en liten ficka blir kvar. Till denna lilla del av magsäcken kopplas en slynga från tunntarmen upp. Resultatet blir att maten man äter hamnar direkt ner i tunntarmen i stället för att samlas i magsäcken. Den bortkopplade stora delen av magsäcken finns kvar och fortsätter att tillverka magsaft, som tillsammans med galla och bukspott når maten drygt en meter längre ner i tunntarmen än normalt.
Jag tänkte till, läste om det, pratade om det och till slut så sökte jag på VC för en remiss till obesitaskirurgi.
Vid den tidpunkten vägde jag stadiga 103kg, men frisk för övrigt. Inget högt blodtryck, högt socker eller annat som man kan få av övervikt. BMI´t låg då på 40,3 = sjuklig fetma.
Det tog 2 veckor och jag fick svar från Sahlgrenska, ”var vänlig kontakta din VC läkare". Jaha, ringde Mats som bekräftade mina aningar, jag var för frisk!! Visst jag vägde 103kg men jag hade inga följdsjukdomar av min fetma, t ex diabetes, högt blodtryck, kärlkramp osv.
Jag grät som aldrig förr, jag var ledsen och förtvivlad då jag kände att de tar bort min möjlighet att leva som jag verkligen VILL leva.
Många som läser detta har känt mig bra länge och vet hur jag fungerar, så ni blir inte förvånade när jag säger att jag tog ett lån för att göra operationen privat. Vill inte vården hjälpa mig nu när jag ”bara” har fetman så får jag hjälpa mig själv!
Jag pratade med Jonas om detta, han undrade varför jag inte gjorde en fettsugning istället en jag ser det som en tillfällig lösning, jag ville ha ett verktyg som kan hjälpa mig tills jag dör.
Jag går INTE in i detta med mottot "smal, snygg och lycklig", det är inte det jag vill bli.
Jag vill kunna göra saker utan att behöva ta hänsyn till min vikt, nu tror ni att jag överdriver men ICKE. Tänk att inte kunna åka attraktioner på nöjesparker för att man inte kan dra ner säkerhetsbygeln, att precis få fast säkerhetsbältet när du flyger, få plats i framstolen på bilen eller att inte ens kunna hålla ett barn för magen är i vägen.
Gastric bypass tar jag som ett hjälpmedel, ett verktyg att använda för att få ett hälsosamt liv.
Det finns några saker som jag inte funderat på har jag märkt, som tex. vad gör jag den dagen jag blir arg, besviken eller ledsen. Förr åt jag choklad/coca cola, nu får jag hitta en ny strategi för att få bort frustrationen.
Nu är jag nere på Carlanderska och har gjort denna operation, hur det har gått?? det kommer vi att märka med tiden.
Kort?? Jodå, våran privata fotograf, Sofia Danielsson, har tagit kort på mig med kläder och utan. Men dessa kommer vi inte att få se förrän vi har något att jämmföra med.
Tack alla som har varit bollplank, djävulens advokat och tröstat mig i mina känsliga svängningar. Jag älskar er allihopa!!
